FöRFATTARE
Södersten, Camilla

INSTITUTION
Arbetsvetenskap / Socialt arbete

SAMMANFATTNING
Våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som innebär brott mot mänskliga och demokratiska rättigheter och som har sin utgångspunkt i genusordningen, det vill säga att kvinnor och män lever under olika förutsättningar i samhället. Kvinnor med funktionsnedsättning uppfattas ofta vara dubbelt utsatta för våld, dels för att de är kvinnor och dels på grund av deras funktionsnedsättning. Personliga assistenter som arbetar hos funktionsnedsatta kvinnor kan hamna i en svår situation om de misstänker eller upptäcker att deras kund är utsatt för våld. För att veta hur de ska agera i en sådan situation krävs kunskap om vilka möjligheter och hinder som finns att anmäla en förövare. För att få en förståelse för hur personliga assistenter upplever möjligheter och hinder att agera i fråga om våld har kvalitativa intervjuer genomförts. I studien framkom att personliga assistenter har liten kunskap om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, både vad gäller hur vanligt förekommande det är och hur det kan ta sig i uttryck. Det förefaller även som att deras arbetsgivare inte heller har så mycket kunskap i ämnet. Personliga assistenter hamnar därför i ett dilemma om hur de ska agera, eftersom de saknar tydliga riktlinjer från sin arbetsgivare. De är osäkra på om de kan bryta sin tystnadsplikt för att anmäla en person som utsätter kunden för våld, samtidigt som de av moraliska skäl vill anmäla. Det framkom också att personliga assistenter har liten kunskap om de lagar som reglerar deras arbetssituation.

ISSN 1402-1773 / ISRN LTU-CUPP--09/166--SE / NR 2009:166